Kongressen som bara hette Luncon, utan något nummer eller årtal, men som ägde rum 1956 i Lund, var Sveriges första. Så här såg en annons för den ut, tagen från baksidan på tidskriften Häpna!, nr 7-8, från 1956:
Kjell Pettersson, som var en av kommittémedlemmarna, skrev även en rapport från kongressen som publicerades i det följande numret av Häpna!, nr 9 från 1956:
Från SF-kongressen i Lund 18-19 aug.
Sveriges första SF-kongress i Lund den 18—19 augusti 1956 bevistades av ett fyrtiotal fans från Luleå i norr till Malmö i söder. Kongressen som f. ö. uppmärksammades både i Dagens Eko och i tidningspressen, öppnades av undertecknad med ett välkomstanförande. Tidigare hade en för tidigt anländ skara beskådat ”Smil”, en av Sveriges få matematikmaskiner.
Lars Helander var förste talman och informerade om fandomen på kontinenten. Hans halvtimma var mycket underhållande och han fick från första ordet auditoriet med på resan till Italien, Grekland, Israel, U. S. A. och England.
Det andra anförandet hölls av K. G. Kindberg om ”antigravitation”. En livlig diskussion uppstod efteråt i denna fängslande fråga.
”Den stora nattens vålnad” i gestalt av Denis Lindbohm smög sig oförmärkt in i lokalen, men lämnade den desto mer uppmärksammad. För att citera kulturorganet för klubb Chaos: ”. . . Något sådant har jag aldrig sett förr. Sk. D. Inte jag heller. S.D.S.”
Lördagen avslutades med diskussion om bildandet av en sammanslutning för fans i hela Sverige. Det högtidliga dokumentet lyder sålunda: ”Det beslöts att bilda ett organ för sf-kontakter inom Sverige, benämnt Union SF. Huvuduppgifterna blir att svara för nästa års kongress, att ordna med eventuellt deltagande i världskongressen i London 1957 samt att under året hålla kontakten med fans i och utanför klubbar.
För ändamålet tillsattes en kommitté bestående av Arvid Gyllenberg, Börje Larsson, Denis Lindbohm, Lars Persson och Kjell Pettersson.
Att hålla kontakt med HÄPNA! angående unionens verksamhet utsågs Alvar Appeltofft, Halmstad, till vilken således klubbar och fans skall vända sig med nyheter, som de anser vara av allmänt intresse för publicering i Häpna!.
Söndagsförmiddagen ägnades åt föredrag. Lars Persson, som har personlig kontakt med amerikanske u. f. o. -experten Donald Keyhoe, talade en timma över ”flygande köksporslin” eller som det heter på fackspråket ”Unidintified Flying Saucers”. Det skrattades till en början gott åt Perssons ironiska kritik mot många rapporter, men när han efter en stund började ge sakliga, ännu inte publicerade uppgifter märktes det hur auditoriet mer och mer fängslades av tjugonde århundradets största mysterium.
Tyvärr kunde inte professor Lundmark komma på grund av resa i övre Norrland. I stället hade doktor Arne Lundquist ombetts hålla ett föredrag om mutationer. Han ställde bl. a. upp en hypotes att en på konstgjord väg muterad människa kommer att kunna tåla de påfrestningar, som framtida rymdresenärer måste utstå. Varma applåder avtackade föredragshållaren.
Björn Nyberg, som f. ö. skall få en sf-bok publicerad i Amerika inom en snar framtid, informerade sedan om ”boom”-tidens sf-litteratur. Men det hindrade inte att han berörde allt om sf från 1926, då Austonding startades, fram till det allra senaste. Fina tipps hur man skall få tag på sf-litteratur blev ett mycket populärt inslag.
Diskussionen om sf-litteraturen, som hölls på eftermiddagen blev mycket tillspetsad. Niels E. Nielsens speaker-föredrag, som inom kort skall publiceras i Häpna!, fick många Bradbury-entusiaster på sin sida, som menade att sf i första hand skulle vara tankeväckande, medan den andra sidan höll på att sf framför allt bör vara god förströelseläsning. Därpå spårade diskussionen in på sf-litteraturen, som utgivits i Sverige och man var överens om att situationen var förhållandevis god.
Efter diskussionstimmarna avslutades konventionen officiellt, men flertalet stannade kvar till långt fram på kvällen. Ett extra arrangemang var ett biobesök. Det var filmen ”On the Treshold of Space”, som beskådades.
Trots att jag var med bland arrangörerna tillåter jag mig att som sammanfattning av Luncon säga att den säkert har förbättrat kontakt och förståelse mellan fans.
Sveriges första SF-kongress i Lund den 18—19 augusti 1956 bevistades av ett fyrtiotal fans från Luleå i norr till Malmö i söder. Kongressen som f. ö. uppmärksammades både i Dagens Eko och i tidningspressen, öppnades av undertecknad med ett välkomstanförande. Tidigare hade en för tidigt anländ skara beskådat ”Smil”, en av Sveriges få matematikmaskiner.
Lars Helander var förste talman och informerade om fandomen på kontinenten. Hans halvtimma var mycket underhållande och han fick från första ordet auditoriet med på resan till Italien, Grekland, Israel, U. S. A. och England.
Det andra anförandet hölls av K. G. Kindberg om ”antigravitation”. En livlig diskussion uppstod efteråt i denna fängslande fråga.
”Den stora nattens vålnad” i gestalt av Denis Lindbohm smög sig oförmärkt in i lokalen, men lämnade den desto mer uppmärksammad. För att citera kulturorganet för klubb Chaos: ”. . . Något sådant har jag aldrig sett förr. Sk. D. Inte jag heller. S.D.S.”
Lördagen avslutades med diskussion om bildandet av en sammanslutning för fans i hela Sverige. Det högtidliga dokumentet lyder sålunda: ”Det beslöts att bilda ett organ för sf-kontakter inom Sverige, benämnt Union SF. Huvuduppgifterna blir att svara för nästa års kongress, att ordna med eventuellt deltagande i världskongressen i London 1957 samt att under året hålla kontakten med fans i och utanför klubbar.
För ändamålet tillsattes en kommitté bestående av Arvid Gyllenberg, Börje Larsson, Denis Lindbohm, Lars Persson och Kjell Pettersson.
Att hålla kontakt med HÄPNA! angående unionens verksamhet utsågs Alvar Appeltofft, Halmstad, till vilken således klubbar och fans skall vända sig med nyheter, som de anser vara av allmänt intresse för publicering i Häpna!.
Söndagsförmiddagen ägnades åt föredrag. Lars Persson, som har personlig kontakt med amerikanske u. f. o. -experten Donald Keyhoe, talade en timma över ”flygande köksporslin” eller som det heter på fackspråket ”Unidintified Flying Saucers”. Det skrattades till en början gott åt Perssons ironiska kritik mot många rapporter, men när han efter en stund började ge sakliga, ännu inte publicerade uppgifter märktes det hur auditoriet mer och mer fängslades av tjugonde århundradets största mysterium.
Tyvärr kunde inte professor Lundmark komma på grund av resa i övre Norrland. I stället hade doktor Arne Lundquist ombetts hålla ett föredrag om mutationer. Han ställde bl. a. upp en hypotes att en på konstgjord väg muterad människa kommer att kunna tåla de påfrestningar, som framtida rymdresenärer måste utstå. Varma applåder avtackade föredragshållaren.
Björn Nyberg, som f. ö. skall få en sf-bok publicerad i Amerika inom en snar framtid, informerade sedan om ”boom”-tidens sf-litteratur. Men det hindrade inte att han berörde allt om sf från 1926, då Austonding startades, fram till det allra senaste. Fina tipps hur man skall få tag på sf-litteratur blev ett mycket populärt inslag.
Diskussionen om sf-litteraturen, som hölls på eftermiddagen blev mycket tillspetsad. Niels E. Nielsens speaker-föredrag, som inom kort skall publiceras i Häpna!, fick många Bradbury-entusiaster på sin sida, som menade att sf i första hand skulle vara tankeväckande, medan den andra sidan höll på att sf framför allt bör vara god förströelseläsning. Därpå spårade diskussionen in på sf-litteraturen, som utgivits i Sverige och man var överens om att situationen var förhållandevis god.
Efter diskussionstimmarna avslutades konventionen officiellt, men flertalet stannade kvar till långt fram på kvällen. Ett extra arrangemang var ett biobesök. Det var filmen ”On the Treshold of Space”, som beskådades.
Trots att jag var med bland arrangörerna tillåter jag mig att som sammanfattning av Luncon säga att den säkert har förbättrat kontakt och förståelse mellan fans.
Kjell Pettersson
Kommentarer:
- Kjell Pettersson är avliden sedan några år; vi vet inte vem som har upphovsrätten till texten. Om någon har invändningar mot publiceringen, kontakta oss så löser vi det.
- Originaltextens stavning har behållits, även där den verkar lite märklig.
- SMIL var en förkortning för Siffermaskinen i Lund; vilket var en dator som precis hade tagit i drift vid Lunds universitet. Läs mer på https://sv.wikipedia.org/wiki/SMIL_(dator)
- "Den stora nattens vålnad" är en svart/vit smalfilm utan ljud som Dennis Lindbohm gjorde i slutet på 1950-talet. Den handlar om ett UFO/flygande tefat som landar i Skåne. Det har varit tradition att visa den på kongresser. Så skedde även på LunCon 2016 och LunCon 2022.